Klanhistoria: Lindelëa

Medan gryning ännu var frambringade väktarna, tillsammans med modern och fadern, den vackra sång som väckte alvernas släkte. De förstfödda alverna vandrade därefter för en tid tillsammans med väktarna. Klanen Lindelëa bildades då av de alver som fann mest glädje och tröst i Vanathë den Skönsjungandes röst.

Vanathë menade att sången var det viktigaste, och att alverna lika mycket väcktes av sången som för sången. I samma stund som alverna väcktes av sången var den deras att bära. Men tiden rasade förbi och snart hördes fler sånger och fler raser såg dagens ljus. De olika sångerna var inte alltid samstämmiga.

Alverna i klanen Lindelëa förstod då att deras uppgift var att, om inte lyckas överrösta de andra sångerna, så åtminstone bevara alvernas sång, för det var ju den vackraste. I takt med att världen förändras anser klanen att alverna måste slå an en ton som upprätthåller släktets harmoni.

Detta ständiga sökande efter harmoni kan få klanens medlemmar att verka irrationella. Stundom präglas deras handlande av extrem konservatism, stundom av nyskapande destruktivitet. Men själva menar de att det är sången de hör inombords som driver dem i endera riktningen och att det är väktarna som talar genom deras handlingar.

Klanen slog sig först ned djupt inne i norrskog, och man levde där länge i frid. I takt med att Vanathë syntes alltmer sällan vittrade dock bandet till väktaren. Vid ett eldfängt rådslag vid den svärtade eken, röstades ett förslag om att decimera de allt vanligare svartbloden, ned. Vissa i klanen menade att det inte fanns någon orsak medan andra menade att alvernas sång märkbart hade försvagats av svartblodens växande antal.

Beslutet mottogs av vissa klanmedlemmar som ett tecken på att andra hade börjat glömma Vanathës ord och nu saknade förmågan att känna av rubbningar i harmonin. Dessa anklagades för att ha vänt sin uppmärksamhet bort från Arda och för att ägna alltför mycket uppmärksamhet endast åt modern. De anklagades för att ha förlorat sig i sin egen tillvaro och för att ha glömt bort sitt släkte.

Lindelëa bröt då upp, splittrades i mindre grupperingar och är sedan dess kända som ett kringströvande klan. Ur den skara alver som valde att stanna kvar formades klanen Apairë.

Apairë led snart efter bildandet svidande förluster i ett av de först kända mötena mellan alv och drow. Mötet har därefter benämnts som de Tusen Tårarnas slag. En av de klaner som inte hann till Apairës undsättning var Lindelëa. Det kan ibland anas självförebråelser inom klanen för att man lämnade sina fränder, hastigt och i vredesmod, kort innan slaget.